Julmysterier

Under vanlig julhandelspromenad genom ett vanligt Sverige kan man hitta följande: en mäklarannons, en lapp på Konsums anslagstavla och dockskåpsmöbler.

mäklarannons

upphittat

Dockskåpsmöbler

Man kan sedan, under julhelgen, fundera på vad de betyder när man sätter ihop dem? Vad är det för land man promerar igenom? Vad är en aftonväska? Varför är anslagstavlor på Konsum så lästa, mer lästa kanske än en populär blogg, vilken funktion fyller de, för inte kan det vara handlandet eller bytandet som är den främsta drivkraften? Och slutligen: vad är nu egentligen Småland. Finns det? Eller är det ett dockhus med Astrid Lindgren figurer och Ikeamöbler?

Döden i julhandeln, livet i Insjön

Har en krönika i senaste numret av Arkitekten, om nutiden och framtiden, kanske väl utopisk, men vafn, det är ju jul. Och ett reportage i Sydsvenskan från prylsveriges födelseort Insjön, birthplace of både Åhléns och Clas ”the uncle” Ohlson.

Himlen runt hörnet

En av fördelarna med att bo i förorten är himlens närvaro. Vinterhimlen kliver ner till människorna. Då kan det vara så här.

Och i bakgrunden hörs ett band som repar på Fritidsgårn. Klicka för större bild.

Ser Insjön

Jag var till Insjön, Dalarna. Därav den norrländskt klingande inledningsmeningen. Det finns mycket att säga om Insjön, jag ska försöka göra det i en artikel för Sydsvenskan. Men det är märkligt med de här små byarna där lador fortfarande står och kantar genomfartsvägarna. Hela centrala Insjön är i stort sett tömt på affärsverksamheter. Man måste ut till Riksvägen och Clas Ohlson-butiken för att hitta ett matställe. Men i den där tomheten och den knakande snön bland ladorna är det lätt att, som jag gjorde, drabbas av en längtan till något förindustriellt. Det måste varit det här Göran Greider upptäckte när han hamnade i Dalarna. Efter tre timmar med tåg stod jag åter i rusningen på T-Centralen. Det var som ett dån. Jag tänkte på ett gathörn i Insjön. Hur jag skulle längtat bort när jag var femton, men hur märkligt lockande det nu verkade att stå där och titta ner längs en bygata utan trottoarer.

Saken är själva leken

En text om en nostalgibok och julhandeln i dagens Expressen.

Små djur i din närhet

Det är de små reklamskadedjurens tid på gator och torg. Braviakaninerna dyker upp överallt, som kaniner plägar göra om de släpps ut. De här färgglada plastvarianterna är reklam för Sonys platt-tv-apparater. Den här morgonen stod dessutom ett tjogtal feta röda grisar på den folkhemsmonumentala trappan vid Medborgarplatsen i Stockholm. Det var spargrisar skulle det visa sig. Från lågpriskedjan Willys. Både Braviakaninerna och Willygrisarna kan man ta med sig hem. Julen är tacksamhetens tid. Men. Behöver man tillstånd för att placera ut de här små djuren? Eller är företagen här ute på samma gungfly som gatukonstnärerna? Vad säger graffitimotståndarna?

Sånger vid E20:s avfarter

Svensk arkitektur längs motorvägarna är, som jag tidigare sagt, urusel. Att ingen utyttjar de här lägena är en stor gåta. Var är Gert Wingårdh när man behöver honom? Jag åkte nyligen E20 mellan Örebro och Södertälje och this is what I found:

E20

E20:2

E20 McD

E20 natt

Motorvägspoesi

Det är kanske för att det är så vansinnigt trist att köra E20 från Örebro till Södertälje, men när jag kommer till en avfart där det står Ärla, Barva, Kjula kan jag inte låta bli att le. Det är vackert.

Ärla

Barva

Kjula

Parfymen

Cyklar till jobbet, underbart tomma cykelvägar. När jag passerar Göta Fisk på Götgatan, Stockholm, hamnar jag i en doft av inlagd strömming (inlagd stekt strömming?). Och jag kastas obönhörligt in i en namn-och-nytt-nostalgi, en längtan tillbaka till en annan stad. I det här fallet en stad som luktade. Inlagd strömming från ena hållet och vad vet jag från det andra. Staden som en sorts organism där allt inte är inneslutet i täta vakumförpackade lådor eller hus. Men så kommer jag fram till huset där jag jobbar, i trappuppgången ligger ett tjogtal soppåsar som inte fått plats i sopnedkastet. Det stinker. Man får ta det goda med det onda.

Galleriamotståndet växer

Att galleriamotståndet är en av vår tids stora medelklassproteströrelse råder det  inget tvivel om. Idag kom Dagens Nyheters teaterkritiker Leif Zern ut som galleriamotståndare (ej på nätet). Frågan nu är om galleriastaden är den nya stadens handel, där köpcentrumsbeteendet är stadens framtid. Jag trodde länge att trenden var att städer skulle påverka och förändra våra förväntningar på köpcentrum (köpkvarter). Men rörelsen åt andra hållet verkar fortfarande vara starkare.