Wow! Verkligheten 2.3

Tunnelbaneguide i app-store

Kommande iPhone app (Youtube klipp) som visar vägen genom att lägga lager över den verkliga världen. Gatorna får skyltar som inte finns. Man kan bli helt yr i huvudet när man tänker på hur verkligheten kommer att förändras av sådant här. Men det är fortfarande en gåta att det ska behövas svindyra telefonabonnemang för detta. Innan ni gräver klart den där Förbifart Stockholm lägg ut ett trådlöst fritt nätverk över hela staden, det blir vår tids Tunnelbanebygge.

Och jag som just kommit över att man kan få veta var stjärnorna är.

Fler små saker som lyser upp

Påven på Östgötagatan

Vid en husrenovering på Östgötagatan i Stockholm dök påven upp. Det här sorterar jag in under fliken ”saker som fick mig att stanna till idag”.

Ursäkter

Med en annan blogg att skriva i här, ett nytt löpande krönikeuppdrag i Stockholm City (bara IRL vid den tunnelbaneuppgång nära dig) och ett halvtidsjobb kan det möjligen tänka sig att min lilla trissebodablogg här blir lite lidande.

Krisberättelser

Huskrisen i Usa lämnar efter sig många bra berättelser. Som den här i NYT, när husen säljs billigt kommer nya människor till de rotade villakvarteren:

”The thing is, when people are new on the block, they start thinking they can make the rules,” said Mr. Soto, the landscaper, motioning toward the Giuliani house. “They wanted a petition against the ice cream truck, because her kids take a nap when he comes and he is loud. But for me, I see that they just don’t like ice cream.”

Ibland krävs det så lite för att man ska bli glad

Under Skanstullsbron har staden sin vinteruppställningsplats för sandlådor.

Sandlådorna står alldeles intill det utmärkta bar- och restauranginitiativet Trädgården, som en tid hotats av stängning men som nu får chansen att visa allvar med sin satsning att befolka en av Stockholms märkligaste platser, vid några hus under motorvägarna, som alltid har fått mig att tänka på scenen i Woody Allens ”Annie Hall” där han beskriver sin uppväxt i huset under berg- och dalbanan på Coney Island (bild här). Trädgårdens entreprenörer vet hur man skapar förväntningar. De små skyltarna som pekar mot etablissemanget syns knappt. Det hemliga, det närmast ockuperande i hela projektet är en del i hela affärsidén. Smart och kul.

Skylt mot restaurangen, klubben och baren Trädgården, Skanstull, Stockholm

Två anledningar att vara glad i väntan på att staden nu ställer ut de där sandlådorna och mörkret faller.

Läs Håkan så länge

Man promenerar åter till sin arbetsplats, man har svårt att minnas koden till porten, sommaren är slut. Medan jag installerar mig läs min gode vän Håkan Forsells roliga och intressanta inlägg om Ernst Brunners bok ”Hornsgatan”. Håkan råkar bo på den delen av Hornsgatan som Brunner avfärdade som ”värd att uppmärksamma bara på grund av sin fulhet”.

Den urbana människan i tre delar

Lagom till det stora pendlandet börjar återupptas i våra städer hade jag en text om just pendlarkaraktären i Sydsvenskan. Det var del två i en serie på tre om den urbana människan. Del ett, om drömmaren finns här. Och del tre här.

Sommarbilder 4

Jag vet att vi är många som har undrat. Vad var det egentligen som hände GB-glassgubben under försommaren när han plötsligt flankerades av en kvinna. Hade han verkligen förälskat sig? Jag kan nu presentera ett överväldigande bildbevis för att det är en ny man, som tagit den gamles plats. Följande bilder är båda tagna vid en kiosk i en park i Malmö, den ena från baksidan den andra från framsidan. Först den stympade och bortkastade GB-gubben, (originalet) sedan den nye mannen och hans kvinna. Det är inte så vanligt med par i logotypsammanhang. Man minns paret Monica och Icander. Finns det fler? Och hur klarar det nya GB-paret vinterns påfrestningar? Frågor, frågor.

Förkastad GB-fabror

Det nya paret, på framsidan av samma byggnad

Sommarbilder 3

Uteserveringen vid Kalmar Konsthall

Det har tilltagit, den där längtan bort trots att man är kvar i den svenska sommaren. Den har funnits förr, inte minst i svenska villaträdgårdar, med baden-baden-stolar och mexitegel, men nu, när swimmingpoolen har ersatt studsmattan som årets villapryl, är önskan om något lite mer exotiskt starkare än någonsin också i de svenska städerna. Som här i Kalmaar, med palmer och, ja vad är det, en … plaskpool från Rusta? Tilläggas kan att till ljudbandet för den här bilden hör en trubadur som spelar Leonard Cohens ”Hallelujah”.