Litet blir stort

Stortorget, Kalmar

De senaste åren har det slagits rekord i antalet campingnätter i Sverige. Aldrig förr har fler campat runt om på landets campingplatser. Man kan fundera över varför. Kanske för att vår tid har blivit så bofast, hemmet så rotat, att längtan ut på ett hus med hjul är större än någonsin?

Frihet.

Men bofastheten verkar å andra sidan stark på campingplatserna, bila upp husvagnen, staka ut gränserna. Kanske lockar det lilla och tillfälliga när det egna hemmet blivit ett monument.

Litenhet.

Det talas mycket nu om de stora husen, de som kan bli höga och synas, husen som är så uppenbara att de inte går att bortse ifrån, som tar plats. Det är de politiskt tillsatta husen som ska skänka glans och ära åt sina tillskyndare.

De är byggda för evigheten.

Men den religiösa tanken att man måste krympa sina medborgare för att de ska häpnas är inte nödvändigtvis den enda. Om jag vore politiker och stadsbyggare skulle jag nu börja vända mitt intresse mot de mindre husen, de riktigt små. Tänk husvagn. Då kan man få väldigt mycket arkitektur för pengarna, och tro mig, när ryktet börjar gå så kommer människor att vilja se det där lilla huset som inte ser ut som något annat.

För tre år sedan presenterade den brittiska arkitektbyrån FAT ett övervakningshus för att motverka cykelstölder i Schevningen i Holland. De kallade huset ett ”nonument”, ett väldigt litet monument. Nu har det hamnat på frimärke. Säg hej till det blyga monumentet. Eller varför inte det flyttbara monumentet. Istället för att låta en plats stå tom i decennier i väntan på stora investeringar i form av en jättestor bowlinglåda vid en rondell i stadens utkant, så kan man låta det tillfälliga ta plats.

Eller tänk tanken: en stad blir berömd för sina märkligt utformade och genialt utförda offentliga toaletter. Små briljanta hus runt om på gatorna. Eller för de märkliga vagnarna som korvförsäljarna drar omkring på. Hur många märkvärdiga korvvagnar (som kan konverteras till blomstervagnar, kaffevagnar) får man för en arena till på slätten?

Och vilket märks egentligen mest bland människorna? Det stora eller det lilla?

Variant på den här texten publicerad i Sydvsenskan 2 mars 2008.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: