Arenadrömmen – en dröm om vad?

Stockholmsarenan vid Globen

Anders Mildner skriver intressant om relationen mellan hangarkultur och gräsrotskultur på sin SvD-blogg idag. Rasmus Fleischer följer upp  i sitt twitterflöde. Eftersom jag tidigare varit inne på ämnet så hakar jag gärna på. I tunnelbanetidningen Stockholm City (24 september 2009) skrev jag följande om Stockholmsarenan:

Samma dag som ett skadeskjutet och närmast uträknat Hammarby spelar ödesmatch mot Gais i den allsvenska bottenstriden presenterar Stockholm stolt den nya arena som Hammarby ska spela på i framtiden. Verklighetens buttra snedsparkar möter framtidens polerade drömmar om något helt annat. Men arenadrömmarna handlar förstås inte om småtråkiga fotbollsmatcher för Hammarby.

De handlar om stora upplevelser. Globens VD Ninna Engberg jämförde det ”Entertainment district” som ska omge Stcokholms arenan med LA Live i Los Angeles, vars devis är att vara ”det där magiska stället där man skriker som högst, skrattar som hårdast och lever som mest”.

Jag kan komma på tvåhundra projekt som skulle göra mer för möjligheten att leva mer i en stad som Stockholm. Inget av dem skulle behöva rymma 40 000 personer. Tre nya stora arenor i Stockholm på 10 år. Politikerna gör alla vågen från sittplats. Vi lever i arenakapprustningarnas tid. Som i alla kapprustningar är argumenten svaga och orden stora.

En annan slående sak är hur de här stora framtidsdrömmarna resulterar i så trist arkitektur.

Stockholmsarenan är en alltför stor (upplevelse)bubbla på den lilla parkeringen mellan Nynäsvägen och slakthusområdet. Ena sidan hänger ut över Slakthusvägen som en välfylld buk, trafiken ska trängas in därunder. Swedbank Stadion är lika tråkig som din vanliga banklokal.Det här är inga framtida landmärken det är ängsliga spekulationer i en möjligen omättlig längtan efter att skratta hårt, skrika högt och leva mer. Artificiell stadsbyggnadsstimulantia i trista apoteksburkar om ni frågar mig.

Jag har tidigare försökt beskriva drivkraften bakom och vara hyfsat förlåtande mot resultatet av arenabyggandet i en artikel i Sydsvenskan för ganska exakt tre år sedan här. Och en text i Arkitektur som jag ska jaga reda på en pdf på snart.

I nästa inlägg utlovas en text om varför litet är bättre än stort.

Annonser

Ett svar

  1. Träffade, eller snarare hörde, en historiker, vars namn jag inte kommer ihåg, för ett par veckor sedan som studerat kulturens ekonomiska omständigheter under efterkrigstiden. Han menade att medan kultur fått allt större anslag år för år sedan 1950-talet så har utvecklingen gått i motsatt håll om man ser till hur mycket pengar kulturverksamheter har efter att lokalhyran har betalats. Förmenta marknadshyror som oftast betalas till offentligt ägda bolag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: