Strandvägen 11 och breda trottoarer

5,5 meter trottoar West Village, New York

Min morfar bodde på Strandvägen 11, det var en tjusig adress, det förstod jag redan som sjuåring. Tvärs över våningsplanet bodde Jan Malmsjö och Marie Göranzon. Det var också lite tjusigt. En gång kom Marie över. Allt stannade av. Instamatickameror plockades fram ur handväskor. Hon syns på en suddig bild. Alla barnen uppklädda, min kusin har hårda flätor, jag en obekväm skjorta. Alla var annorlunda, som om de verkligen ansträngde sig.

Vi var bara där en gång om året, annandag jul. Det var inte bekvämt eller mysigt någonstans i den där lägenheten. Morfar och marmor, marmor och morfar.

Men jag gillade trapphuset. Vi hade åkt bil tre mil från en plats där allting var litet, skokartongshus med små atriumgårdar, små konstgjorda kullar och en liten skog runt ett vattentorn. Man kom in till staden, det skulle bli en lite trist kväll det visste man, och hemma låg alla julklappar, men när man gick in genom den höga tjocka rosa porten och kom in i trapphuset, med den stora trappan. Det var som en kyrka. Mitt i alltihop stod en liten öppen stålhiss för max tre personer, 230 kg.

Strandvägen 11 byggdes 1895. Marcus Wallenberg flyttade hit. Det var en tid när trappor var stora, trapphus representativa. Trappan i morfars hus var ett helt rum, man kunde stå fyra personer där och ändå låta någon passera.

Och likadan var det ute på gatorna, breda promenader under formklippta träd; Strandvägen, Karlavägen, Valhallavägen. Gatorna blev platser lika mycket som gator.

Nyligen flyttade jag till ett nybyggt hus, Svenska Bostäder, hyresrätt precis som morfars, ett fint hus. Hiss för 10 personer – 1000 kg! – men trappan smal som en bokhylla. Praktiskt: en stor trappa är ju lite onödig. Å andra sidan är det något med det onödiga.

Jag var i New Yorks West Village en gång och gick i spåren efter Jane Jacobs. Jane Jacobs skrev om städer. Hennes mest kända bok är ”Den amerikanska storstadens liv och förfall”. Ett kapitel heter: ”Trottoarens funktion: barnuppfostran”. En bra trottoar var, menade hon, en plats där barn kunde se och synas av de boende i kvarteret.

Jag stegade upp trottoaren där i West Village, den var 5,5 meter bred (se bilden). Tillräckligt bred för att studsa en fotboll utan att vara orolig för att den ska åka ut i biltrafiken. I Amman i Jordanien har man fattat det där med trottoaren som urban förändrare, New York Times rapporterar om de nya breda trottoarerna med bänkar i Amman här.

Jag tänker på den där barnuppfostrande trottoaren när jag klämmer mig fram på Stockholms trottoarer, smala som bokhyllor där ingen kan kosta på sig att stanna. Det fostrar nog mig också på något vis. Och jag kan sakna den där möjligheten att bli stående stilla en stund, lagom onödig, på en bred trottoar, medan staden fortsätter rusa förbi mig.

Tidigare variant publicerad som krönika i Stockholm City 15/2 2010.

Annonser

5 svar

  1. Trevligt hus på Läckövägen! Troget till traditionen med humor och lekfullhet. Arkitekt?

  2. Erseus tror jag. Är inte säker på att de har ritat de andra husen åt Svenska Bostäder på andra sidan tunnelbanan, de är inte lika bra. Men det mest intressanta var kanse Boverkets försök att stoppa projekten pga buller.

  3. Enligt Erséus web så har dom åtminstone ritat på andra sidan. Jag var på vippen att ta med dom i KRITIKs exposé över allmännyttan, men dom höll inte riktigt… Ditt hus har jag inte lagt märke till ännu. Få väl göra en utflykt från Gullmars.

  4. Tack för minnesbilderna.
    ”Morfar och marmor, marmor och morfar.” Den var på pricken och fick mig till att skratta.
    Kusinen Mats

  5. Hej Mats. Kul att höra av dig. Och att det var på pricken. Minnet gör ju sitt med historien, men vissa känslor sitter kvar. Vi hörs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: