Omsorg, närvaro och lite kärlek

Götgatan, Stockholm, 5 februari

Jag fäste mig särskilt vid en sak under den redan så omtwittrade tågfärden med ”tåg 541 från helvetet” i torsdags kväll och i natt. Tåget var enormt försenat och i princip fallfärdigt. Ombord på tåget fanns gott om folk som skickade ut meddelanden till omvärlden vad som hände, främst via twitter. Det fanns även andra tåg som stod stilla denna kväll (ett satt fast i Mjölby, där Sydsvenskans reporter Niklas Orrenius rapporterade). Det kom som ett mummel från stillastående tåg i mörka skogar och i avlägsna landsortsstäder.

Det jag fäste mig vid var ett twitter från dramats huvudperson Morris Packer, twitteralias @morpac, som försökte analysera varför stämningen trots allt var så god mellan passagerarna. Hans förklaring löd ”#541 Eftersom högtalaranläggningen inte fungerar måste tågpersonalen tala med alla passagerare. Funkar. Utmärkt.”

Alltså tekniken som i vanliga fall skilde personalen från människors blickar, frågor och närvaro gick sönder och vips blev stämningen bättre. Samtidigt en annan teknik, mobiltelefoni-twitter, som bjöd in alla oss som inte åkte där till det lilla vardagsdramat. Det är inte omöjligt att tänka sig att det också bidrog till den goda stämningen. Tåget var inte ensamt och utkylt i ingenstans, utan i ständig gemensamhetskontakt med den stora sociala nätverket.

Hierarkier som vänds upp och ner av teknik som går sönder och teknik som fungerar som den ska.

Idag när jag gick på Stockholms trottoarer var det uppenbart att det delvis var förenat med livsfara. Den smältande snön från taken och den framsmälta isen skapade ras- och halkrisk.

Men så dök det hela tiden upp sådana här små meddelanden som på bilden ovan: Halt

Omsorg, närvaro, lite kärlek.

Som när man ser någon som ställt ut en stol på trottoaren, eller någon som hängt upp ett meddelande på ett grått elskåp. Och så undrar jag vad som främjar en sådan typ av kommunikation, en sådan stämning i staden. Och jag tänker att det kanske är som med tågvärdarna. Ett sorts fotarbete från de som bygger staden, en förståelse för vad som pågår på gatorna och varför. Att gå ut och gå. Befinna sig i ögonhöjd istället för med någon högtalarretorik där man ropar ut klichéer som ”promenadstaden” eller basunerar ut sina storvulna planer om ”Stockholms Chicago”.

Men kanske får man trots allt akta sig för att bli för intim med sina medborgare, för som Niklas Orrenius, som befann sig på samma tåg 541, slog fast i sitt tågtwitter från i torsdags: ”Tågvärden hastar fram, har lärt känna folk lite för bra, som en sur sunkhaksbartender: ‘Nej det där bytet gäller inte dig!'”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: