Revolutionary Road syndromet

Boken Revolutionary road är en av de jobbigaste och intressantaste läsupplevelserna jag har haft sedan Zen och konsten att sköta en motorcykel 1984. Igår kom den tillbaka igen. Jag var på Sickla Köpkvarter (nyspråk för köpcentrum) i Nacka utanför Stockholm. Jag åkte bil (såklart alla åker bil hit) till den ände av köpcentrumet där alla stora och lite tackiga butiker ligger (PC-city, SIBA, Willys), jag skulle till Claes Ohlsson. Sickla Köpkvarter är på pricken Revolutinary Road-syndromet. I boken (och den utmärkta filmen) är ett bärande tema paret Wheelers vilja att vara unika i det likriktade, att ta ut avstånd mot allt det där som i DN På Stan brukar kallas ”svennigt” för att inte bli det som av diverse kulturkritiker brukar ges benämningen ”Svenne Banan”. Att flytta till villan men inte köpa hela konceptet, att pendla till jobbet med alla andra, men känna att man kan välja bort det. Bokens smärtpunkt är när April Wheeler säger att det inte är sant, att de inte är annorlunda.

I Sickla Köpkvarter manifesteras detta med en Saluhall. Mellan Willys och SIBA ligger den. Där kan jag, när jag kånkar på mina svenniga Claes Ohlsson prylar stanna till och vara lite unik, köpa en lagrad manchego. Det är den där Saluhallen (tillsammans med alla de lite mindr designbutikerna och lite roliga klädbutikerna i andra änden av parkeringsplatsen) som ska göra Sikcla Köpkvarter till något annat än alla andra köpcentrum. För oss som inte köper hela konceptet. Det gör ju oss så klart till ett annat koncept, ”The revolutionarys on Wheeler road”, för att citera boken.

Fördelen med det här är faktiskt att köpcentrumen blir roligare platser att vara på. Nackdelen är att de kanske blir det på bekostnad av ännu roligare platser, som Saluhallen inne i stan till exempel. När det går att vara lite avvikande mellan Willys och Siba behöver man inte längre göra den där resan till stan för att bli en annan.

2 svar

  1. Varför inte acceptera att man är en medelmåtta och en normalitet? Är det så hemskt? Skrota myten om den unika människans upphöjda värde!

    Dessutom: detta är ett ickeproblem. Om man funderar i dessa banor är man inte en unik och speciell människa. Endast de medelmåttiga och genomsnittliga resonerar och ängslas så.

  2. […] i min närhet nu talar om att köpcentrumet Sickla i Nacka är såväl samtid som framtid. Det här är, tror jag, […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: