Trollhättan – återkomsten

Ruhr, Zollverein, nedlagd industri med pool.

Ruhr, Zollverein, industri plus pool.

Jag var i Trollhättan för att skriva den här texten i Expressen, om fabriker, fabriksnostalgi, fabriksromantik och ”industrial cool”. Boken jag använde som utgångspunkt Robert Willims ”Industrial cool” är rekommenderad läsning. Sedan kastade jag mig till närmare 600 sidor samtidskritik och psykogeografi i Iain Sinclairs ”Hackney, thar rose-red empire”, som möjligen resulterar i någon tryckt artikel de närmsta dagarna (makalös läsning, utmattande och fascinerande). Jag läste det mesta av Sinclairs bok i Oslo. Och mellan två kapitelbesökte jag stadens nya operahus. Och efter en närmast förprogrammerad inställning att byggnader som samtidigt vill vara platser, som man kan gå upp på och ströva omkring på, är ett elände ändrade jag mig. Den lilla, lilla entrén, så omonumental, man fick närmast krypa in, och så ovanför detta ett stort landskap i vitt, där man kunde ströva runt. Jag älskade den rockaden i makt, mellan hus och plats. Men man får nog återkomma till frågan om åldrandet, för det kommer att slitas det här vita huset, under tusentals fötter och vid den skitiga motorleden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: