Berättelser om platser

Ni läser väl Nisse Schwartz kritikblogg. Där hamnar den kritik, av en av de bästa svenska kritikerna, som inte hamnar i tidningen. Det är strålande läsning. Jag plockar upp den här nu eftersom hans kritik av två nya böcker, av Trude Marstein och Jón Kalman Stefánsson, också säger något om att betrakta människor i små samhällen.

Marstein, skriver Schwartz, ”är inte ute efter det expansiva, det myllrande, utan snarare efter det sammanknytande, det sociala nätverket som dras ihop som en notvarp under de 400 sidorna”. Beskriva byn som något trångt.

Hos Stefánsson är ”varje människa något mer än sig själv, varje byinvånare ett original, allting får ett större mått – sexualiteten, kärleken, döden, sorgen, drömmarna, tankarna, naturen. Ironin är till för att hålla gestalterna kvar på jorden, fabuleringens motvikt.” Beskriva byn som något oändligt.

Något säger mig att om man betraktar och planerar platser, städer som byar, så beror resultatet ganska mycket på vilken vinkel man tar på själva platsen, hur man formulerar sin berättelse. Jag är också rädd att det första, begränsade betraktelsesättet, är det vanliga.

PS. När ni ändå är inne på Nisse, läs söndagens Anka om rävjakt på torget, där ankan betraktar nätet som ett torg och konstaterar att ”om alla ska ta del av vad alla säger på torget blir det knappast tid över för något annat än att ständigt befinna sig på torget”. En sorts uteserveringskultur på nätet, babbel babbel, ljummen öl i plastglas, stadsfestival.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: