Bilder av dimma och melankoli

Björkhagens skola, 26 januari

Björkhagens skola, 26 januari

Melankoli är den känsla som får mig att tänka bäst. En av de saker som gjorde filmen ”Låt den rätte komma in” till en så bra film var melankolin i Blackeberg. En svensk tallförort nedsänkt i iskall vinter. Ett knarrande förortstorg, varmgult ljus ur fönstren mot en skogsdunge, en tunnelbaneuppgång i fonden. De lär ha klippt ihop secener från en skog i Luleå med scener i Blackeberg för att få till den där vintern. Det känns som en match made in heaven. En norrländsk skog och en stockholmsförort.

Nu har dimman drivit i några dagar i Stockholm, dimman gör något med gatlysen och neonljus.

Frisör och fotvård, folkhemsförortens stöttepelare

Frisör och fotvård, folkhemsförortens stöttepelare

Dimma är perfekt melankoli. Herman Hesse har skrivit en dikt om dimma och ensamhet (nu förstår ni hur torsk jag är på melankoli):

”It is strange to wander into the fog
Life is loneliness
No man knows the other
Everyone is alone”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: