Samtidslexikon 6: Småfolk

Småfolket. Småfolksbostäder. Det här är inget nytt ord, bara ett bortglömt. Jag stöter på det i Gregor Paulssons ”Svensk stad”. Småfolksbostäder beskrivs som någon sorts lantligt boende i städernas yttersta gräns, en föregångare till förortsbon. Paulsson kallar gårdarna där småfolket bor för ”hyresgårdar” med generationsboende, där ”gården vimlade av vuxna, ungar och kattor”. Och Paulsson skriver att ”från bakgården kom man genom en liten trädgård med kål och rotfrukter ner till Jordgatan, stadens yttersta gata”. I södra Sverige bodde, skriver Paulsson, småfolket i envånings radhus. Småfolket tycks inte ha varit de allra fattigaste, utan ”arbetsfolk utan burskap, som före 1809 icke hade rätt att äga hus i staden”

Var hittar man dagens småfolk. Jag ser framför mig en strävsam undre medelklass i hyresrätter i städernas förorter. Inte fattiga, inte arbetslösa, inte avskurna eller på andra sidan den stora klassklyftan. Hela tänder och konsumkort, en platt tv kanske till och med när ekonomin tillåter. Jag tänker också att en alltför liten del av det svenska bostadsbyggandet vänder sig till småfolket. Om inte annat därför kan termen vara värd att återuppliva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: