När båset är tomt

Jag var i en postning från i våras totalt deprimerad av att en av mina favoritskivaffärer hade slagit igen. Det var som om storstaden blivit lite mindre. Jo, jag visste att allt fanns att köpa på nätet, och det fanns en lång svans av smala utgivningar som bara var ett klick bort. Men på lunchen gillade jag att ramla in bland de där kunniga och mycket snälla människorna på Skivfönstret för att fråga något, kanske köpa något, kanske bara uppdatera mig.

Annina Rabe läser en intervju med Akademibokhandelns nya VD Ulf Lindstrand och befarar att bokhandlarna snart försvinner:

”Vissa saker har man alltid tagit för självklara; t ex att en civiliserad storstad som Stockholm skall kunna erbjuda ett antal kvalitetsbokhandlar. Det kan väl ändå inte vara för mycket begärt? Nu har vi bara ett fåtal kvar, och deras existens är hotad, dels av Stockholms stads storhetsvansinne när det gäller innerstadshyror och lyxexploatering. Och dessutom hotad av personer som Ulf Lindstrand, som inte bryr sig om huruvida det är böcker eller dasspapper han säljer.”

Och det är bara att hålla med henne. Det har ju varit en av poängerna med att bo i Stockholm, att de faktiskt inte försvinner. Och om nu fler än någonsin bosätter sig i Stockholm, som Dagens Nyheter skriver om, så är en av anledningarna just en mångfald i affärs- och kulturutbudet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: