Politisk glesbygd

När jag ser de tre platser som Alliansen samlats på för att dra upp riktlinjerna för framtiden slås jag av att de valt glesbygdsplatser: Högfors 2004, Bankeryd 2005 och Träslövsläge 2008. Det får mig att fundera på om vi någonsin har haft en urban statsminister i Sverige. Per-Albin föddes i Malmös utkanter och bodde i stockholmsförorten Bromma (även om han spelade en hel del poker på stan om nätterna), Tage Erlander bodde i Solna och kom från Värmland, Palme känns urban, han föddes i centrala Stockholm, men valde att bosätta sig i Vällingby utanför Stockholm i ett radhus innan barnen blev stora och han flyttade till Gamla Stan. Bohman trivdes bäst vid sitt dass i Skärgården. Reinfeld trivs på garageuppfarten i Täby. Carl Bildt är väl den som kommer närmast. Men mannen är ju född i Halmstad och skrev en bok där ordet hallänning kom med i titeln. Nej, det är väl Palme i så fall. Trots utflykten till Vällingby. Det var väl tidsandan. Alliansen är ju en bunt bönder. Jan Björklund från Skene, Maud Olofsson från Högfors och Hägglund från Degerfors. Är det med politiker som med fotbollsspelare att de mår bäst av att kliva upp i ett landsortslag innan de kliver in i hetluften?

Men spelar det någon roll att elitpolitiken tycks vara en plats främst för glesbygds- och småstadsfolk?

4 svar

  1. Men Dan, du vet väl att alla som kommer nånvart kommer utifrån eller underifrån? Undantaget som bekräftar regeln är väl en sån som Palme som var tvungen att ta ett (klass-)steg ned för att hitta en kamp att utkämpa och på så sätt ta sig upp.
    Drivkrafter är nyttiga.
    Men vad som är värre med de av dagens politikerexempel som du nämner, är väl dels att de förnekar/glömmer/spelar-cyniskt-på sina rötter men ändå så hårt präglas av sin småskurenhet i tankeverksamheten. Fast de är omedvetna om varifrån deras brist på perspektiv komer ifrån och det är skrämmande.
    Fan, det är ju märkligt att inte såna här analyser görs i större skala. En sån som Schlingmann t.ex. – hur mycket påverkas han i sitt sätt att tänk av att han kommer från Borås? En hel del, tycks det mig.
    Men, nu kom jag på det, finns det några stockholmare i Stockholm och kan det ens klassificeras som en urban miljö? På riktigt?

  2. Ja det är kanske sant, det var kanske därför som det aldrig blev något av den där ”Stureplanscentern”.
    Men det där med urban miljö, vad det är, och urbana människor, vad det egentligen betyder, det är intressant. För vad är det att vara urban? Kanske har det ändå ingenting alls med bostadsort att göra? Eller? Det är lätt att koppla ihop det med begreppet ”intellektuell”. Men det är kanske å andra sidan mest kopplat till universitetsstäder, och de är ju knappast särskilt urbana, i sin form och sin täthet.
    Jag skrev en gång en artikel i en ganska bra serie som Expressen hade för några somrar sedan om partiledarnas uppväxtmiljöer. Jag sökte upp Lars Leijonborg och hans Solna. Han och Robert Broberg var närmast grannar.
    Min text om Leinjonborg finns här
    http://www.expressen.se/1.389828

  3. Nej, du har rätt, bostadsorten spelar ingen egentlig roll – det handlar väl mer om värderingar, ideal och ”state of mind”. Carl-Henning Wijkmark (tror jag det var) sa nångång att ”det värsta med svenska författare är inte att de är provinsiella utan att de är stolta över det”. Något liknande har Slas också uttryckt – alltså att vidga sina vyer och inbegripa resten av världen i sin egen är nödvändigt (och då menar jag inte att åka till Thailand eller så) – annars förblir man trång i tanken, smal i smaken och slapp i empatin.
    Konstigt att det inte heller finns nån politiker idag som är liksom lite hårt och gåpåigt ”streetsmart” , du vet som Bo Widerberg (dåligt exempel). Även om vi ju haft mer grovhuggna figurer som Bert Karlsson, fast han är väl mer är ”gödselsmart”.
    Men det är väl helt enkelt så att politiken ÄR elitistisk och sker i slutna rum, dit dras inte de ”urbana” utan det är en miljö som den småstadsuppvuxne känner så väl, hårt präglad av en tydlig (men inofficiell) hierarki, Rotary-klubbar och hysch-hysch-mentalitet.
    Mångfald och raka rör (jösses vilket språkbruk jag har här på morgonkvisten) är nog inget för politiken. I alla fall inte om det handlar om sk verkliga människor. Däremot är tjänar alla sådana ord utmärkt som stoppning i deras retoriska figurer.

    Keep on, keeping on Dan, du är bra!

  4. Hm, låt mig bara påpeka att Bohman (m) aldrig var statsminister. Det var däremot den allt annat än urbane Fälldin (c). Han vägrade till och med att kalla sina regeringar för borgerliga. Tog inte ens ordet i sin mun. Han slog sitt hö för hand hemma på gården och visade gärna upp det i tv. Detta stämmer väl in i tesen att våra statsministrar kommit från landsorten. Men visar inte det också på den jämlikhetstradition som funnit i Sverige under mycket lång tid? Man måste inte komma från centrum och vara intellektuell för att vara statsminister. Jag tycker att det är en bra sak egentligen.
    Tack för en otroligt bra och intressant blogg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: