Det är nu den svenska staden måste upp till bevis

Det är oktober, snart november. Alla vet vad det betyder, man krummar ihop när man går ut på gatan, man ser ut som James Dean på Times Square. Händerna djupt i fickorna, mössan som man glömde sätta på sig.

Det är nu som städerna måste upp till bevis. Det är lätt att vara en stad som alla gillar i juni, med uteserveringar och lådvin i parkerna. Men nu, man driver, fryser, man går in på galleriorna. Men man tröttnar. Det finns motgift mot det, som ”Konstfack for kids”-projektet i Gallerian i Stockholm som jag skrivit om för Sydvsvenskan, men som inte finns på nätet, därför en kort passage här:

– – –

Här finns mycket att se och lära för alla som tänker sig driva köptempel i framtiden. Randiga Saccosäckar, likaledes randiga bås för filmskapande, montrar med robotar byggda av trasiga gamla prylar, pimpade datorer, vid ett bord med pennor, saxar, papper, fotografier, lim, en skolklass som tittar på en film där en tvådimensionell pappdocka med rött hår kantigt tar sig ram genom den galleriamiljö de sitter i. Allt på en yta stor som en kaffebar. De trasiga prylarna i robotarna var för några år sedan nya och köptes i Expertbutiken femton meter bort, filmanimationerna är helt respektlösa och går från spleen till slacker.
Faktum är att de också har pimpat gallerian. Den blir inte densamma när folk bygger och skapar saker i den.

– – –

Det är platser och händelser som den här som fungerar som en teletubbies-kram i en Ridda Kato-stad med ett hjärta kallt och hårt. Så nu kan man gå ut och testa, vad ens stad klarar att leva upp till. För det är så här års som kravlösheten som uteserveringarna bjuder om sommaren istället kan erbjudas av till exempel ett bibliotek som man gillar att vara på. Så här års är vi alla vilsna tonåringar med för lite kläder.

Köpcentrumsanalytikern Paco Underhill skriver i sin bok ”The call of the mall”, ”att tonårstjejer är de som mest älskar köpcentrum”. Han ställer sedan frågan till en tonårstjej hur hon skulle beskriva det perfekta köpcentrumet.

Hennes svar är lite överraskande: ”Känner du till Washington Square Park i New York, det är som en stor park, och överallt har de sådana där bord med inbyggda schackspel på”. Underhills analys av hennes svar är att ”de här barnen längtar efter staden, de vill vara en del av det mänskliga spektaklet som finns när människor möts i en stad, och vi har sorgligt nog bara givit dem köpcentrumet”.

Jag tror många är bekanta med den där tröttheten som infinner sig efter en timme på en galleria. Den kommersiella miljön, och dess kunder, längtar efter avbrott, efter luckor, som projektet ”Konstfack for kids” i gallerian. Idéer som den här kan dessutom komma att bli avgörande när kunderna i framtiden ska välja mellan de horder av identiska platser som den här högkonjunkturen lämnat efter sig. Det kommer att ske en utrensning av köpcentrum och gallerior nu när konsumtionen går ner. Då kan platser som släpper in andra sidor av det mänskliga spektaklet än det man idag hittar i galleriorna bli vinnarna.

Liksom de städer som väljer att blanda det privata och det offentliga på det här sättet, vill jag mena.

Annonser

3 svar

  1. How right!

    Vad konstfackarna får göra i gallerian är dock ett undantag och det sker på privatiserad mark, under tillåtelse av handlarföreningen/fastighetsägaren.

    Svenska städer behöver verkligen få rymligare värmefickor på vintern. Köptemplen är många gånger det enda alternativet för den som vill ”gå på stan” vintertid, och de lever på bristen på andra ställen (precis som gudstemplen gjorde en gång i tiden). Jag skulle vilja se någon stad bygga en vinterpark, en stor ljus och uppvärmd generiskt omsättbar offentlig plats för promenader, picknick, brännboll… som Eden i Cornwall ungefär. Kanske K:fem kunde omvandlas till något sådant när det konkat.

  2. Det är en bra tanke. Monika Gora här gjort en liten variant för en privat brf i västra hamnen i malmö. Och det är sex månader kvar till värmen.

  3. Idag gick jag igenom Holmgången i Malmö, nära Triangeln. Den kändes, trots höstvinden, varm och så där inbjudande som bara semi-offentliga rum/platser känns. Utan tak!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: