Svensken och naturen

Det finns en allmän föreställning att svensken är en förvirrad skogstomte som tvingas bo i städer och ständigt längtar efter lägerelden, hemmanet och/eller tegen. Per Svensson driver den i en recension av Göran Greiders bok om Dan Andersson  i Expressen:”Stureplan som en stockeld att samlas kring när mörkret faller”, skriver han. Han hänvisar i sin tur till en text av Lotta Olsson i Dagens Nyheter där hon skriver att Sverige är ”ett bondeland med vilsna storstadsbor”

Frågan är om det fortfarande är sant.

Inte på något annat avgörande vis än att de allra flesta människor längtar efter gemenskap (lägerelden, Stureplan, V 75 kiosken i Bagarmossen), ett hem (hemmanet eller hemnet) och ett meningsfullt arbete (tegen).

Det allra mesta talar för att svenskens brott med den där förindustriella karaktären i det förflutna inte skedde i samband med flytten till de nya förorterna, de rostfria diskbänkarna och det rinnanade vattnet mellan 1930 och 1960 utan först på 1990-talet. I de rostfria putsade förorterna på 1960-talet fanns det fortfarande gott om finnmark och utmark i både själ, hjärta och finrum. Ovanför soffan ett flygfoto av far eller farfars gård, fotot köpt av en kringresande flygfotograf. Förmodligen fans där också en hel del förvirring i de nya skinande förortsgalleriorna.

Men nu?

Kring 1993-1994 hände tre saker som jag brukar betrakta som brytpunkten för den slutliga urbaniseringen av den svensken (såväl villaägare i Åkarp som bostadsrättsinnehavare vid Mariatorget): popgruppen The Cardigans släppte sin första skiva, klädbutiken Filippa K öppnade, liksom Waynes Coffee. De var den svenska urbana smarthetens första steg mot total folklighet.

Idag reser svensken på weekendresor till Paris och London ett par gånger om året. När jag träffade en stadsarkitekt i Trosa sa han att också i Vagnhärad vill man ha ett smart kaffe-latte-ställe bland pizzeriorna. Det är fullt naturligt.

För samtidssvensken längtar inte till kolmilan, sjumilaskogen eller malkulan. Det var länge sedan den röda stugan var en röd stuga i den meningen. Nu står där espressomaskinerna, det mobila bredbandet och platt tv:n. Till och med fotografiet som farfar köpte av den kringresande flygfotografen är undanstoppat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: