Radhuset – vart tog du vägen?

Har suttit några dagar och kollat statistik på nybyggda småhus. Och upptäckt att radhuset är marginaliserat. 1975 var 30 procent av alla nybyggda småhus radhus. 1991 var andelen 50 procent. Idag är andelen radhus nere på 10 procent. Man kan undra varför? Om det är den individualistiska huseran som fått sitt totala genomslag. Det kan vara så också att radhusbyggande oftas kräver ett visst mått av stadsplanerande, det räcker inte bara med att dela ut tomter till nybyggare och hoppas på det bästa (vilket inte sällan blir det sämsta).

”Svenskarna är en småstugefolk”, skriver Hans Arén i en avhandling om radhusets historia. Den egna villan och viljan, som arkitekturkritikern Gotthard Johansson uttryckte det på 1940-talet, ”att till varje pris kunna gå runt sina hus” är en nationalkaraktär.

Per Albin gjorde det, liksom Palme och Ingvar Carlsson. Bodde i radhus. Men svensken är nog ändå mer som Göran Persson, den friliggande herrgården är idealet.

Annonser

Ett svar

  1. Som av en händelse på väg på våra cyklar såg vi en visnings-skylt på Ålstensgatan 48 igår och gick in. I prospektet som delades ut stod att läsa:

    >>De 94 radhusen byggdes i en enkel funktionalistisk stil för att ge ”vanliga människor hyggliga bostäder med ordentliga utrymmen utan onödig lyx och till hyggligt pris”. Kontantinsatsen var 3000 kronor. (Det lär vara dyrare idag.) Radhusens anseende förbättrades av att statsminister Per-Albin Hansson bodde i ett (något avvikande) av husen.<<

    De där märkliga parenteserna förundrade en smula.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: