Post-idyllisk stress

En långsam milslång kö ringlar sig en söndag efter låghelg mellan Södertälje och Stockholm. Från sommarstugor och undantag återvänder människorna till sina städer och förstäder. Fyra-fem dagar av lantliv. Det är en brysk återkomst att sitta där i kön på väg tillbaka (hem?). Den stillsamt dramatiska omderniteten byts ut mot den stillsamt monotona moderniteten

På hallgolvet ligger fem morgnars dagstidningar. På datorerna tickar mejlen in. På natten vaknar barnen oroliga i den varma lägenheten i förorten, som av feberdrömmar, och kan inte somna om. Jag tänker att det här är den post-idylliska stressen.

Köksbordet på måndagsmorgonen har inte alls den där friheten över sig som den där dagen i stugan när vi plockade fram det rostiga kastspöt för säsongen. Fåglarna sjöng som om det vore sista dagen hela helgen i skogen. Man vet att det snart är sommar när man går och längtar efter att bli omodern igen.

Annonser

Ett svar

  1. Hittade hit via annan blogg som hade länkat.
    Väl skrivet. Jag känner igen mig in i minsta detalj.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: