Renässansen – Medeltiden 1-0

Har varit några dagar i Toscana. Bott i Siena, sett renässansvillor med renässansträdgårdar i ett bedårande landskap. Och jag slog slutligen fast att renässansen är bättre än medeltiden när det gäller såväl arkitektur som stadsbyggande. För hur charmigt det än kan vara med de där vridna trånga gränderna i en medeltida stad så är det till slut till de öppna torgen man söker sig, för solen, ljuset och livet. Det kan bero på den skada jag tagit av att växa upp i ett Sverige präglad av ljus och rymd. Det kan handla om ordningens seger över oordningen. Och renässansmännens skalpellskarpa stadsplaner med sina stjärnplatser och räta linjer, sin idé om en möjlig utopi, är tilltalande. Och påminner mer än man kan tro om min hemorts punkthus och smalhus.

Annonser

3 svar

  1. Det här handlar inte om ditt inlägg utan om en läserekommendation. Jag satt i vårsolen och läste Virginia Woolfs Six essays on London eller något sådant (orkar inte resa mig upp från stolen för att gå till väskan och gräva upp den för att kolla det exakta namnet. Förvisso skulle jag kunna söka på namnet, men idds inte det heller). I alla fall finns det en essä däri som jag tror intresserar dig och det är den om Oxford Street.

    Då hon skrev essän, på 30-talet tror jag (se ovan parentes) var det en billighets- och krafsgata. Husen kunde man slå ner och bygga upp igen och gatan ansågs inte tillräckligt fin av de med smak. Väl värd att läsa om stadens förändring i folks syn och hur stadsdelar förändras över tiden.

    Förresten kan jag tillägga att det är idiotiskt att en stad som Göteborg är byggd efter arméförläggningens rakhet. När vintervinden och regnet vräker ner saknar jag allt medeltidsstadens ”vridna och trånga” gränder. Detta tänkte arkitekten av Sony Center på Potsdamer Platz på och gjorde ett vindtätt torg med hjälp av hur väggarna planerades. Se där lite medeltid och renässans och vips har vi den postmoderna arkitekturen här. Fantastiskt!

  2. Ska genast leta upp boken, tack för tipset.

    Men Sony Center vid Potsdamer platz är i så fall ett exempel på att det inte räcker med planmässiga formfinesser för att få fram en stad som man kan tycka om, det är ganska fasansfullt kallt där trost vindstoppande väggar.

    När Klas Tham ritade planen till Bo01 i Malmö talade han hela tiden om fisknätet som en metafor. Det skulle stoppa vindarna, menade han, men sa också att den där stadsformen var nedärvd i människorna, vilket väl är mer tveksamt.

    Kanske beror min förkärlek för räta linjer i städer på att jag tycker att det där med att gå vilse egentligen är lite överskattat. Å andra sidan när man väl lär sig hitta en stad som är vindlande så är man desto mer utvald.

  3. Då jag har stått där i Sony Center och väntat på att bion ska börja måste jag säga, även om filosofer och annat pack hävdar motsatsen, att nog är det lite varmare på torget där inne i byggnaden. Sen är Berlin, tack vare kanalerna antar jag då havet är långt borta, en väldigt kall och rå stad på vintern.

    Det där med vindlande är väldigt från stad till stad och du har en poäng med både överskattningen och utvaldheten. Två städer som jag har väldigt svårt att hitta i trots åtskilliga besök är Benares i Indien och Malmö. Att Benares är svårt är nog inget konstigt, men att Malmö och det trots att jag har ett väldigt bra lokalsinne, är för mig fortfarande en gåta.

    Jag ställer mig också tveksam till Thams postulering.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: