Nu kommer glassbilen!

Det här är ju ganska kul. Eller är det bara korkat. En medicinsk professor vill förbjuda glassbilsmelodin inte bara eftersom ”melodispelningen har en volym som tränger in i alla bostäder”, utan också för att barn som hör den blir sugna på glass, och äter glass och blir tjocka.

Själv måste jag säga att ljud som bryter igenom storstadens dova bakgrundsmuller är ganska välkomna verklighetsförskjutningar. Jag skulle gärna höra en bokbuss med signal också, eller kanske en med ekologiska grönsaker eller lokalproducerat kött.

Att vi lever i en ganska torftig ljudmiljö blir till exempel uppenbart när man läser Röda rummet. När min egen förorts relativa tystnad avbryts av den ddunk ddunkande tunnelbanan händer något, som när romantiska målare målade in ett framrusande tåg i pastoralen. En kanal till på FM-bandet.

Det finns ett riktigt och viktigt arbete som handlar om framtidens buller i städer, se till exempel EU projektet q-city. Där handlar det inte sällan om att väga olika kvaliteter och störningar mot varandra. Hög känsla av urbanitet kan motivera högre ljudnivåer, till exempel.

Men glassbilen, eller i framtiden den ekologiska kylbilen, kommer alltid att vara välkomna akustiska tillägg i staden.

4 svar

  1. ….och jag vill gärna höra bråket hemma i lägenheten när barnen gråter för att de inte får gå ut till den signalerande bokbussen och du säger, nej barn, inte idag, vi lånar inte några böcker på vardagar, har jag ju sagt. Dessutom har vi redan böcker i hyllorna.🙂

  2. Hahaha.
    Bara som ett tillägg: till vårt sommarhus, som ligger i ett sommarstugeområde utanför Trosa, kommer glassbilen om somrarna varje lördag, det är som världen hälsar på med sina glassar, och badbollar eller kepsar om man köper för mer än 100. Man kan köpa frysta järpar också.

  3. Först, finfin blogg. Nytänkt och välskrivet.
    En reflektion bara – jag var i Tokyo alldeles nyss och trots att det väl är världens i särklass största stad så är ett av mina bestående och positiva intryck att det var tyst. På ett skönt sätt. Visst larmade pachinko-hallarna och trafiken väsnades me den stora skillnaden låg hos människorna. Ingen skrik-talade i mobiltelefonen, ja jag hörde faktiskt bara fyra mobilsignaler under två veckor. Det är kutym att ha den på tyst läge. Det tycktes som om man hade en stor respekt för de andra – något som antagligen är rätt självklart när man är runt tjugo-trettio miljoner. Där har vi nåt att lära. Men bara för att man är många, så är det inte säkert att man visar respekt. Som en parentes kan jag nämna att jag läste en artikel om NYC när jag var i Japan och slogs av skillnaden i attityd. Där, i Det stora äpplet – en slags ”fuck you, här kommer jag” och där, i ja låt oss säga Den stora risbollen fanns mer ”Där är du och här är jag, låt oss dela på denna yta utan gruff.” Till exempel kan man ju rätt lugnt lämna en väska på en stol på en restaurang och gå på toaletten utan att nån stjäl den. Skönt, tycker jag.

    Keep on.

  4. Intressant. Ju större stad, ju tystare, eller ju mer hänsynstagade befolkning. Intrycket annars om man som jag inte varit i Tokyo och bara sett skildringar som ”Lost in translation” är att det är ett jäkla liv och blink. Det var många som sa att det hände något med NYC också efter 11 september, att det blev lite vänligare, lite mer respektfullt. Och varje gång jag kommit hem från New York så har jag slagits av buffligheten i Stockholm. Inte ett ursäkta så långt ögat når.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: