Vi i villa, dom i lägenhet

Eftersom åtminstone två av de recensioner jag läste av boken ”Vi i villa” (Sydsvenskan, Expressen) åtföljdes av flygbilder på villaförorter med identiska hus så var jag tvungen att köpa den. Aldrig blir denna livsform så banal som när man ser den från ett flygplan: De där små trädgårdsplättarna, garageuppfarterna, säckgatorna, vändplanerna, bilberoendet, det konforma blir så uppenbart. På ett helt annat sätt än om man ser flerbostadshus, identiska, på samma sätt.

Nu har jag läst börjat läsa den. Och jisses vilket helvete han målar upp på garageuppfarten pseudonymen Hans Koppel (Bengt Ohlsson, Johan Croneman, Fredrik Sahlin?)

Jag har under några år skrivit ganska många texter om villa och radhuslivet i Expressen. Och när jag läser igenom dem kan jag konstatera att jag är lite klädsamt skeptisk men verkligen vill gilla det. Så här skrev jag i en text till fotografen Christer Järeslätts bilder (Expressen 17 juni 2005):

Så här är det, jag såg det nu. Jag stod på trottoaren. Jag hade hämtat luft. En främling i detta land men, de här husen, likadana allihop, varandras spegelbilder. Jag hade inte sett på dem förut, inte så här. Vårsvalkan, den lågt stående solen som gör allt vackert, föll över mig som en stor ömhet. Jag började gå. Jag kommer från en sådan här plats, tänkte jag. Jag har bara sorterat ut den, eller tillfälligt ställt undan den. Värmen kom inifrån, som jag minns det. Inte som i alla beskrivningar, där kylan dominerar. Ice storm. Kopparsakerna på väggen, den färgen hade värmen. Barrväxterna, den varaktigheten hade vardagen. Jag tar tillbaka allt jag sagt för att distansera mig från er. Får jag sitta på er trall”

När jag läser Hans Koppels ”Vi i villa” är jag beredd att ta tillbaka den där sista frågan.

Å andra sidan tycks boken stödja min domedagstes från Villamässan i oktober förra året:

I ett enormt entrérum på villamässan i Älvsjö står ett självspelande svart Yamahapiano på en rosa matta. Pianotangenterna trycks ner, en efter en, det pågår och pågår. Det är lätt att betrakta det där pianot symboliskt. Högkonjunkturen som ett självspelande piano, heminredningen som en ständigt självuppfyllande dröm. Högmod. En man som säljer högtalarsystem kommer fram och vill berätta om sin produkt. Den är helt unik. Det är ett högtalarsystem som du kan ha i trädgården som låter lika bra som det du redan har i vardagsrummet. Men grannarna, undrar jag, kommer de inte att klaga? Icke. De här högtalarna är riktade mot bara dig, de andra hör ingenting. Bubbla. Och han är något på spåren, mannen med det ”unika ljudsystemet”. De riktar sig bara mot mig. Frågan är om jag är offer eller gärningsman. Spelar jag själv eller håller jag på att tappa kontrollen. Behövde jag det där? Har min granne en likadan?” (Expressen 6 oktober 2007).

Jag är bara halvvägs in i boken, men någon annanstans än åt helvete kan jag inte föreställa mig att det går.

2 svar

  1. Visst hade du läst Löpgravsvägen? Har vi inte pratat om den nångång?
    /Anna
    (Det finns flera Annor här. Så det är bara att gissa…)

  2. Jo. Den var med i den där texten om villaområdet och trallen. Så här:

    Kanske kan nidbilden av villaförorten bli en lika stor och omöjlig kliché som femtiotalspappan med PV:n i ett solblekt folkhem. Jag var i ett radhus- och villaområde häromdagen. Jag förstod var distanseringen kom ifrån. Tryggheten är provocerande. Det kan inte hjälpas. Tryggheten är mer synlig här än vid ett höghus. Den ligger utspridd på gräsmattorna, slängd på vändplanerna, marinerad på grillarna. Det är tryggheten utlagd för allmän beskådan. Det är volleyläge för stadsromantiker vid de uppspända badmintonnäten. Pang på dem bara, trygghetsnarkomanerna. Som Kari Hotkainens Nordiska rådetprisade roman Löpgravsvägen: ”Alla har gräsmatta. Alla har hund. Alla har en bil i hundratusenmarksklasen. Alla har två barn. Alla har gräsklippare. Alla är rädda för att någon ska komma och ta alltihop från dem”. Vem är inte rädd för det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: