Kör mot skogen

I en intervju i dag i Dagens Nyheter talar poeten Aase Berg om skogen. Hon har flyttat dit från staden, på flykt från stress och konsumtion, om den flytten har hon skrivit lysande i Expressen. Men det är intressant det hon säger om skogen: ”Det allra mest skrämmande med skogen är ju att den skiter i en. Trädens neutralitet krossar egot. Det är bra träning att gå runt där och ta in all sin oviktighet.”

Det är skogen som en kuliss till ensamheten, utsattheten, oviktigheten. Det är intressant eftersom staden, av de som istället flyr dit, brukar betraktas på samma sätt. En flykt från byns privata kontroll till stadens anonyma frihet. Ändå brukar skogen och staden, naturen och kulturen, antas befinna sig på varsin sida i det moderna, som motpoler. Skogen får stå för den asociala och staden för den sociala. En annan urban karaktär som hamnade i skogen, Göran Greider, beskrev det en gång när jag intervjuade honom som om han fick syn på något nytt i skogen, kom ner på en detaljnivå som han inte befunnit sig i, skärpte sinnena. Något liknande brukar sägas av stadens flanörer.

Staden och skogen är perfekta fantasier och därför så lika, närmast omutliga, bortom kontroll, så stora ekosystem att man kan förlora sig i dem. Staden och skogen är förmodligen också de två platser som människor är mest rädda i. ”I staden var jag mörkrädd hela tiden”, säger Aase Berg men menar att rädslan hon haft för skogen börjar försvinna när hon bor i den. Kanske är det den stora skillnaden, att staden blir man räddare för, mer besviken på, mer ensam i, ju mer man lär känna den, medan det förhåller sig tvärtom med skogen? I staden går man framåt, med utvecklingen, man blir en del i framåtskridandet, på gott och ont, i skogen går man bakåt, inåt.

Jag tror inte skogen krossar egot, och staden framhäver det. Jag tror att staden och skogen är två olika egosystem, men egosystem lika fullt. Det är därför vi flyr dit, de som kommer från skogen och flyr mot staden (ljuset) och de som kommer från staden och flyr mot skogen (mörkret). För att förlora sig själva för sin egen skull.

Annonser

Ett svar

  1. Vet inte om du ser kommentarer såhär några inlägg bakåt, men hur som helst, vad fint skrivet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: