Sammansatt stad

När julhandeln ebbat ut kan man fundera på den där särskilda stämningen som uppstår där, i julhandeln. Den där särskilda blandningen av adrenalin, svett och förväntan. Och den där gemensamma känslan av att tänka på vad man ska ge bort. Staden laddas på sätt och vis mitt i allt detta, som är lätt att missta för hysteri, med en sorts glädje. Kanske kommer man inte att känna den förrän man på natten innan julafton sitter med alla byten nedlagda i presentpapper framför sig och vansinnigt sömnig inte kan somna eftersom man är lite nervös för hur ens gåvor ska uppfattas. Med mellandagsrean suddas hela den där gemensamma givmildheten ut av gemensamma girigheten. Men på nyårsdagen, på en förortspizzeria med löjligt lång kö eftersom ingen orkar laga mat en dag som denna, återkommer känslan av gemenskap i en mindre och mer sårbar gestalt. Det nya årets första lite långsamma och blanka dagar kan man ägna åt att fundera på hur de där små eller större gemenskaperna bäst uppstår i en stad, och varför, och vad de gör med oss. Och med staden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: