Anslagstavlan

I Stockholm jagar polisen illegala affischerare skriver DN idag. Med lagliga affischplatser tänker man sig att kulturarrangörer och andra ska få del av den kommersiella affischboom som skett i staden de senaste åren. Men bara på särskilt anvisade platser. Var sak på sin plats, ordning och reda. Här finns ett problem. För många är den information som finns på de illegala affischerna intressant, och för de företag, institutioner eller fria grupper som sätter upp dem är de en förutsättning för verksamheten. Folket vill ha dem för att få information och de är bra för både den kulturella som ekonomiska tillväxten. Så vad är problemet? Att de sitter på fel ställen? Att de är fula? Att de inte har betalt? Eller är det bara en fix idé? I USA finns fri affischering längs med de stora motorvägarna. Det har lett till ett sorts skyltlandskap som Denise Scott Brown och Robert Venturi skrivit en hel bok om. I Sverige måste i stort sett alla skyltar längs motorvägen godkännas. Det är en av anledningarna till att de är så trista, motorvägarna, man kan inte ens föreställa sig vad som finns vid sidan av vägen om man inte svänger av vid en rastplats med informationstavlor. Något liknande gäller staden. Det är omöjligt att få fatt på stadens olika sidor om man inte följer affischeringen på elskåpen. Det blir inte samma sak om man måste gå till en särskild plats, en sorts den illegala affischeringens rastplats. Det är rörelsen i ögonvrån, det är den oväntade inblicken i något som pågår medan man sysslar med annat som gör staden till något annat än en motorväg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: