De sista raderna i Fredik Strages recension av ”Flickan som lekte med elden” fick mig att undra om också film kan gentrifieras. Strage skriver: ”mörkret och ondskan som var ständigt närvarande i den första filmen, dränks i ett lattesörplande gemyt”. Filmen utspelar sig på Södermalm i Stockholm. Strage efterlyser ett råare Stockholm. Snackar om Stefan Jarl. Gentrifieringen föder sådan nostalgi. Också inom filmen.
Arkiverad under: Uncategorized
Ja, just det där reagerade jag också på när jag läste recensionen! Kanske har filmens Stockholmsbilder faktiskt lagts till rätta och retuscherats helt medvetet. Eller som Sten Nordin skriver i sin veckodagbok idag – det är ingen slump:
”Filmen har jag fått höra är mycket spännande, och den visar samtidigt upp fantastiskt vackert foto av Stockholm, staden i vilket historien utspelar sig. Det är dock ingen slump. Stockholm har valt att gå med som partner i Filmpool Mälardalen-Stockholm, en sammanslutning av kommuner som gemensamt vill arbeta för att fler filminspelningar skall förläggas till regionen.”
Hmm. Intressant. Undrar om Nordins och hans partners har suttit i klipprummet och godkänt ljuset och stämningen. Ingen jävla betong!