Sjöstadsambivalens

Den nyblivne Hammarby sjöstadsbon André Johansson sammanfattar sina känslor inför Sjöstaden: ”Lägenheten är toppen men när jag går utanför dörren blir jag mer tveksam. Är det här min stad? Är alla dessa sopsorterande suburbiasnubbar mina nya kompisar?” Jag tror vi kan börja betrakta delar av hans blogg som en sorts insiderreportage från stadsbyggandets nyaste trakter, just när den ska till och bli levande på riktigt. Och trots allt är hans ambivalens ett tecken på att Sjöstaden är på väg åt rätt håll. Att den solida värdegemenskap som är det nybyggda bostadsområdets  överlevnadsstrategi är på väg bort.

Rum för barn

I drömmarnas trädgård, SVT vardagar 17.30.

Ett av mina favoritbarnprogram den senaste tiden har varit ”I drömmarnas trädgård”, gjort av Teletubbies-bolaget Ragdoll. Inte minst gillar jag det tack vare den makalösa scenografin. Och en sak slog mig där, framför teven, varför ser inte rum man bygger för barn ut så där. Vad är det som gör att, till exempel, dagis nästan alltid är skokartonger utan karaktär? Varför är leksaksaffärer så tråkiga? Och lekplatser?

Var finns drömmarnas trädgård på vägen mellan skolan och hemma?

här skulle det också kunna se ut, fast life size.

Facebook – bostadsgård eller torg?

Anders Mildner gör några intressant iakttagelser om offentligt och privat på sin sydsvenskanblogg. Anders har varit förkyld, de som är addade som hans vänner (som jag) har kunnat läsa detta. På bloggen skriver han: ”Man kan bara läsa dessa kommentarer om man är addad som vän av mig. Frågan är nu i vilken utsträckning som denna plats är en offentlighet.”

Exemplet han tar upp är arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins medelanden på sin flickväns hemsida. Flickvännen har 300 vänner. Kommentarerna har nu citerats i Expressen. Vad är privat och vad är offentligt? Och var går gränsen?

Inom stadsbyggandet talar man en del om halvoffentlighet och dess gränser mot det privata. Som en halvoffentlig plats skulle man kunna räkna en bostadsgård. Ibland kan den  ha kodlås, men tillräckligt många skulle kunna få koden för att de kanske känner någon eller ska på fest i huset hos en vän till en vän. Tillräckligt många kan slinka in på den för att den kan betraktas som halvoffentlig. Men den skiljer sig från torget dit alla i stort sett är välkomna. Det privata skulle då kunna vara din balkong mot den här bostadsgården.

Den halvoffentliga övergången mellan privat och heloffentlig betraktas som ganska viktig i staden, liksom  övergång från det halvoffentliga till det helt offentliga torget eller gatan. I det halvoffentliga pågår en annan sorts nödvändigt samtal än i den stora torgoffentligheten. Jag vet inte om det alls går att föra över den här gränsdragningen till internet men man talar ju inte sällan om torg där också. Och vad är då Facebook? En fest i din lägenhet? En fest på din bostadsgård? En gatufest med Rydell och Qucik nere på Stora torget.

Förmodligen, och det är nog också det som gör den viktig i många människors liv, är den just halvoffentlig. Kanske också därför synd på sätt och vis om koden knäcks och portarna slås upp. Då får man flytta någon annanstans istället. Tillbaka in i de slutna rummen man kom ifrån är jag rädd.

Flanörbilar och livsstilskombi

Toyota iQ

Toyota iQ

Har en kort text i Sydsvenskan idag om Toyotas nya bil iQ. Den beskrivs så här: ”Det finns inget som går upp mot att känna friheten i en storstad, den unika känslan kan du känna när du kör Toyotas sofistikerade nya iQ”.”

För ett halvår sedan presenterades Nissan en ny bil med ordet urbanproof, och illustrerade det hela med graffiti och annan gatukonst under sin slogan “Play with the city”.

Det finns fler exempel, kanske också för att de här bilarna sammanfaller med barnfamiljernas ökade vilja att bli kvar i storstaden, men ändå kunna åka ut till Ikea ibland. Toyota andra nya bil skapad för ”körning i stadsmiljö” Toyota Urban Cruiser tyder på det, eftersom den kallats en ”livsstilscombi”. Vad är det om inte en sorts bilvariant på Family Living.

Trycksvärta och marmorgolv

stromparterren-1841

1862 var Strömparterren i Stockholm den givna platsen att vara på för den nymornade urbane svensken. På sommarrestaurangens uteservering i vattenkanten återfanns en sidenstassad fin fröken intill en vadmalsklädd nyanländ dalkulla, en elegant dagdrivare med gott om pengar liksom en trälande arbetare, här satt poeterna och konstnärerna vid samma bord som kritikerna.

Men det var de unga tidningspojkarna som gjorde den här platsen urban, menade en besökande dansk skribent. De som drev emellan borden och sålde färska tidningar och slungade ”politikens och dagens debatt och skräp in i aftonens och punschens fredliga dröm”.

Alltså ingen urbanitet på bara lättja och närvaroplikt vid det för tillfället hetaste stället i storstaden, det är först när debatten, tanken, inte minst skräpet, och trycksvärtan kastas in i konsumtionen som det blir urbanitet. Stadshistorikern och funktionalisten Gregor Paulsson beskriver det i sitt trebandsverk Svensk stad: ”Att huvudstadens lättrörliga borgerskap fick sitt blad direkt från tryckeriet till bordet på Strömparterren ger en god bild av den politiska atmosfär som i så hög grad satte sin prägel på livet”.
Idag står vi, vad den svenska urbana karaktären anbelangar, oftast med endast den där lättjefulla drömmen. Ingen trycksvärta, bara blanka blad, uteserveringar och hala gallerior. En närmast sedelärande bild av detta gav Johan Klings i sin debutfilm ”Darling” förra året.

I förra söndagens Expressenanka betraktar ankan (aka Nisse Schwartz) nätet som ett torg och konstaterar att ”om alla ska ta del av vad alla säger på torget blir det knappast tid över för något annat än att ständigt befinna sig på torget”. En sorts uteserveringskultur på nätet, babbel babbel, ljummen öl i plastglas, stadsfestival, men ingen eftertanke.

Man bör, om jag förstår ankan rätt ibland ta sig hem för att ”skriva essäer ”och tänka en smula, innan man åter ger sig ner på torget för att samtala och mötas.

Man kan å andra sidan kanske inte skylla torgets eventuella misslyckande på torget.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.