Jag var till Insjön, Dalarna. Därav den norrländskt klingande inledningsmeningen. Det finns mycket att säga om Insjön, jag ska försöka göra det i en artikel för Sydsvenskan. Men det är märkligt med de här små byarna där lador fortfarande står och kantar genomfartsvägarna. Hela centrala Insjön är i stort sett tömt på affärsverksamheter. Man måste ut till Riksvägen och Clas Ohlson-butiken för att hitta ett matställe. Men i den där tomheten och den knakande snön bland ladorna är det lätt att, som jag gjorde, drabbas av en längtan till något förindustriellt. Det måste varit det här Göran Greider upptäckte när han hamnade i Dalarna. Efter tre timmar med tåg stod jag åter i rusningen på T-Centralen. Det var som ett dån. Jag tänkte på ett gathörn i Insjön. Hur jag skulle längtat bort när jag var femton, men hur märkligt lockande det nu verkade att stå där och titta ner längs en bygata utan trottoarer.
Arkiverad under: Uncategorized | Taggad: Läs även andra bloggares åsikter om Insjön, nostalgi
